...Visste inte om jag skulle orka eller inte, att skriva detta inlägg på bloggen över huvud taget, men känner en så stark inre kraft som säger: du klarar det, du fixar det.
Jag vill skriva ner mina känslor redan nu. Att göra det senare gör bara pinan än mer outhärdig.
Älskade,älskade Freda som ramlade så tokigt att du fick ett brott på ryggraden.
Du somnade in för alltid kl 11.30 den 10 juni i min famn hos veterinär Svanäng på Strömsholms djursjukhus.
Jag bara måste fast så få timmar gått. Att skriva av sig sina känslor och gråta är som balsam för själen,men vad kommer sedan?? Jo bara tomhet och två ögon som svider av all gråt. När jag ser mig i spegeln så ser jag ett rött, uppsvällt nylle. Ser inte så mycket bättre ut i vanliga fall heller.
Det sista dygnet har varit det värsta i mitt liv sedan min man dog. Helt otroligt hemskt, då jag trodde att all min glädje och livslust skulle försvinna för gott.
Älskade ,älskade ,älskade Freda, du saknas mig!!!!!!!
Jag gråter så jag blir tokig och stackars Lilly och ni andra som får lyssna till mina skrik...............
Dessa bilder är tagna för några dagar sedan och har inte ,och kommer inte att lägga ut på hemsidan.
Aliosha må säga att du har för mjuk päls, men en sak är säkert :du sopar mattan på alla utställningar i Nangiala.Precis som du är ska en katt vara älskade Freda .
Pst matte, du vet att jag älskar dig , vår kärlek är ömsesidig och med vetskapen om att vi med säkerhet kommer att ses igen så har jag fått styrkan att skriva dessa rader ,endast ett och ett halv dygn sedan du somnade i min famn.
Jag vill tacka dig Lilly för att du stöttar mig och lyssnar på min gråt, tackar Britt för att du tog bilen och åkte till mig och var med mig i går kväll, och tack underbara Annette.
Ni betyder så mycket.
Britt
11 juni 2010 21:12
Hej!
Vi lider och känner med dig!
Så otroligt sorgligt men vi tänker på
Dig hela tiden och finns här närhelst Du vill.
Freda skickar massor med nospussar till sin
älskade matte det är jag helt säker på.
Bamsekramar i massor
Britt & Stefan
Yvonne
11 juni 2010 23:42
Men snälla rara... jag gråter med dig när jag läser detta... Hur ska man kunna trösta... jag finner inga ord. Jag sörjer med dig men trösta att din ängel i alla fall fick en underbar tid tillsammans med dig även om den blev alldeles för kort... Kramar i massor till dig från mig.
http://krusmons.nu
Jane o Bert Ehn
12 juni 2010 00:03
Åh, vännen.. För sånt här finns inga ord.
Men som Du säger; Ni träffas igen...
Kramar i massor
Jane o Bert
Tänker på Dig!!
Lilly
12 juni 2010 00:28
Vår älskade, älskade Freda. Vi som mött dej och lärt känna dej kommer alltid att minnas dej med både stor sorg av saknad och stor glädje över att du funnits hos oss. Men din tid blev alldeles för kort, du hade så mycket kvar att ge av kärlek till din matte Inger, din syster Bibbi och hennes kattungar som du älskade och dina övriga kattvänner. Sov gott lilla vän.
Gammelmatte kommer alltid att älska dej och minnas dej som den glädjespridare du var, från den stund du föddes och för alltid.
http://www.missmikkus.se
Kattis
12 juni 2010 01:32
Åh Inger! Så hemskt. Det är svårt att finna ord som kan trösta men säder dig mina varmaste tankar och en stor kram.
/Kattis
madde
12 juni 2010 09:38
ÅÅÅ fy vad hemskt nu rinner mina tårar. jag önska jag bodde närmare dej för då skulle jag ha kommit och gett dej en stor kram..Tänker på dej gumman och är det något jag kan göra för dej så säg till//kram
http://frumaddis.blogspot.com
Malin
12 juni 2010 11:31
Tröstkramar i massor, Inger! Det är så fruktansvärt jobbigt när man drabbas av sorg, men våra tankar finns hos er och jag sänder all vår omtanke o kärlek.
http://www.vildhjartas.se
Sissi
12 juni 2010 11:45
Åååå Inger, stackars, stackars dig! Jag vet inte vad jag ska skriva eller säga för att trösta dig mer än att jag tänker på dig. Bamsekramar från Sissi
http://www.tamtrions.se
Pauline
13 juni 2010 14:13
Hej vännen!
Stor kram till dig!! jag vet vad Freda betydde för dig men också hur Freda kände för sin matte. Jag var med när du hämtade henne o träffade henne många gånger och som hon tydde sig till dig, hon ville alltid vara hos dig. På utställning så låg hon i ditt knä när det var dags för domar panelen och där sov hon som bäst. O jag är helt säker på att ni ses igen.
Som du vet så har vi alla våran sorg i dessa dagar.
Kramar i massor från Pippi o de tvåbenta