...Visste inte om jag skulle orka eller inte, att skriva detta inlägg på bloggen över huvud taget, men känner en så stark inre kraft som säger: du klarar det, du fixar det.

Jag vill skriva ner mina känslor redan nu. Att göra det senare gör bara pinan än mer outhärdig.

Älskade,älskade Freda som ramlade så tokigt att du fick ett brott på ryggraden.

Du somnade in för alltid kl 11.30 den 10 juni i min famn hos veterinär Svanäng på Strömsholms djursjukhus.

Jag bara måste fast så få timmar gått. Att skriva av sig sina känslor och gråta är som balsam för själen,men vad kommer sedan?? Jo bara tomhet och två ögon som svider av all gråt. När jag ser mig i spegeln så ser jag ett rött, uppsvällt nylle. Ser inte så mycket bättre ut i vanliga fall heller.

Det sista dygnet har varit det värsta i mitt liv sedan min man dog. Helt otroligt hemskt, då jag trodde att all min glädje och livslust skulle försvinna för gott.

  Älskade ,älskade ,älskade Freda, du saknas mig!!!!!!!

Jag gråter så jag blir tokig och stackars Lilly och ni andra som får lyssna till mina skrik...............

  Dessa bilder är tagna för några dagar sedan och har inte ,och kommer inte att lägga ut på hemsidan.

  Aliosha må säga att du har för mjuk päls, men en sak är säkert :du sopar mattan på alla utställningar i Nangiala.Precis som du är ska en katt vara älskade Freda .

  Pst matte, du vet att jag älskar dig , vår kärlek är ömsesidig och med vetskapen om att vi med säkerhet kommer att ses igen så har jag fått styrkan att skriva dessa rader ,endast ett och ett halv dygn sedan du somnade i min famn.

Jag vill tacka dig Lilly för att du stöttar mig och lyssnar på min gråt, tackar Britt för att du tog bilen och åkte till mig och var med mig i går kväll, och tack underbara Annette.

Ni betyder så mycket.